Så kom den då tillslut, vintern! Under Lördagen kom det första riktiga snöfallet och med det även kylan.
Just nu så är det - 8,7 grader vilket är den lägsta temperaturen så här långt.
Och värre skall det bli enligt prognosen. Då var väl det roliga över för denna gången.....
Som ni märker så är jag inte direkt överförtjust i snö och kyla. Men jag får väl trösta mig med att eländet blir betydligt kortaren än de 2 senaste vintrarna. Den avslappnade känslan jag haft för alla mindre härdiga växter har bytts till oro och vaksamhet. Täckte Gunnera manicata när snön började dala ned under Lördags förmiddag. Den fick skydd enligt lager på lager principen.(Det fungerar även på växter)
Först ett ca 40 cm lager av halm och spån från hönshuset, sedan granris och sist
en presenning över för att skydda mot väta. Detta skydd har klarat Gunneran genom de 2 sista vintrarna. Det borde gå nu med. Andra känsliga växter är, Poncirus trifoliata, Fargesia robusta, Rosmarinus lavandulaceus, Araucaria araucana som får stå oskyddade. Jag har dock än så länge gott hopp om att alla känsliga lökar och knölar har det bra nere i marken.
Tjälen hade inte hunnit slå till innan kylan kom och marken var relativt varm.
Nu ligger det ett lager snö på och skyddar, som är det enda positiva med just snö...:)
Yucca filamentosa "Golden Sword" i all sin prakt veckan innan vinterns riktiga ankomst.
Yucca filamentosa "Golden Sword" inbäddad i snö.
Yucca sp. i snön.
Sidor
Med Passion För Det Vilda Och Naturen Som Förebild
måndag 23 januari 2012
lördag 7 januari 2012
Kaktus från Chile
Bilder på kaktusar brukar jag lägga upp min min sida om suckulenter www.succulentus.se . Men här gör jag ett undantag för jag vill gärna dela med mig av en glimt av sommar, sol och värme så här mitt i vintern . Bilden har min dotter Rebecca som just nu är på semester i Chile fotat med sin Iphone. Jag fick den "konstnärliga" bilden" på kaktus i motljus via mms så upplösningen är inte den bästa. Men hoppas att den kan värme lite ändå....:)
torsdag 5 januari 2012
En favorit
Santolina chamaecyparissus är en klar favorit för mig!
Den tillhör familjen Asteraceae och kommer ursprungligen från medelhavsområdet.
Dom finns ofta att köpa frampå hösten som en sk. höstväxt.
Det är väl tänkt att den skall pryda en urna eller liten rabatt tillsammans med ljung och prydnadskål med flera.
För att sedan lämnas att dö när frosten och vintern kommer krypande.
Vilket jag inte förstår då den är härdig till zon 3 om den odlas rätt. När jag frågat efter den på våren så har jag fått beskedet att den kommer till hösten. Varför säljs den inte i vårsortimentet tillsammans med övriga perenna växter!?
Mina plantor har överlevt de senaste 2 hårda vintrarna utan problem. Tack vare ett skyddande snötäcke får väl medges även om det tar emot att vara glad för snö..... Det är hård barfrost som är det största hotet.
Eftersom vintern än så länge vart ovanligt mild här nere så kan man ännu njuta av deras silvergrå bladverk som fortfarande är helt intakt.
Jag odlar dom i grov sand, i skyddade lägen med full sol. Gärna nära några större stenar för att bättra på mikroklimatet ännu mera. Då den passar utmärkt i medelhavsplanteringar och andra torrmarksytor så borde den användas mycket mera i dessa sammanhang.
Den tillhör familjen Asteraceae och kommer ursprungligen från medelhavsområdet.
Dom finns ofta att köpa frampå hösten som en sk. höstväxt.
Det är väl tänkt att den skall pryda en urna eller liten rabatt tillsammans med ljung och prydnadskål med flera.
För att sedan lämnas att dö när frosten och vintern kommer krypande.
Vilket jag inte förstår då den är härdig till zon 3 om den odlas rätt. När jag frågat efter den på våren så har jag fått beskedet att den kommer till hösten. Varför säljs den inte i vårsortimentet tillsammans med övriga perenna växter!?
Mina plantor har överlevt de senaste 2 hårda vintrarna utan problem. Tack vare ett skyddande snötäcke får väl medges även om det tar emot att vara glad för snö..... Det är hård barfrost som är det största hotet.
Eftersom vintern än så länge vart ovanligt mild här nere så kan man ännu njuta av deras silvergrå bladverk som fortfarande är helt intakt.
Jag odlar dom i grov sand, i skyddade lägen med full sol. Gärna nära några större stenar för att bättra på mikroklimatet ännu mera. Då den passar utmärkt i medelhavsplanteringar och andra torrmarksytor så borde den användas mycket mera i dessa sammanhang.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)